little miss sunshine

i morgon ska jag gå till skolan och det ska faktiskt bli kul. efter att ha varit helt död sen i söndags ska det bli kul att träffa folk. klart att ibland kan det vara kul att umgås med mami, men den enda personen utöver mamma som jag har träffat är min granne som kom och knackade på. han behövde låna två ägg. (för er som absolut behövde veta)

jag måste bara dela med mig av en sak som faktiskt gör mig glad.
för något år sedan bråkade jag och min mamma nästan varje dag. inga stora bråk utan mer småtjafs om helt onödiga saker, men nu känns det som om den tiden aldrig existerat. jag tror att vi båda har börjat upskatta varandras sällskap mycket mer nu för tiden och jag tror att mycket av det har tyvärr att göra med att arne är sjuk. under de två veckorna som arne låg inne sist var det mig mamma vände sig till och tvärtom. det kan tyckas lite för världen mig för mig betyder det verkligen jättemycket.
till exempel i måndags när jag frågade mamma varför hon aldrig berättar om när hon var ung. det slutade med att vi kollade i skolkatalogen från alléskolan när hon gick i nian. vi skrattade så vi fick ont i magen och mamma behövde springa till toan för att inte kissa ner sig när hon berättade om din första kyss, killarna hon var kär i och de bus hon och hennes brudar hittade på.
jag vill bara skrika ut till alla som inte förstår att familjen verkligen är viktigast. jag vet inte vart jag skulle ta vägen om jag inte hade min familj. den är splittrad och den är liten men det finns inget jag värderar så högt som dem.
det borde du också göra.

bara en tanke såhär på en onsdagkväll..

puss o sånt!